Falks funderingar

Vet inte riktigt om och vad det är för fel på mina generationskamrater. Skatteverket ska granska generationen särskilt då drygt 46.000 70-talister i Sverige nolltaxerar - trots att det går att se att personerna i fråga är ekonomiskt aktiva.

Även om verket ännu inte har analyserat orsakerna, kan en av dem vara ett utbrett svartjobbande, vilket i så fall innebär att 70-talisterna i mycket högre utsträckning än tidigare generationer tycker att det är ok att inte bidra till samhällets gemensamma finansiering. Mycket märkligt kan jag tycka för vi har verkligen fått växa upp i det välfärdsland som generationerna innan kämpat för.

Egoistiska och bortskämda? Ja kanske det. Eller bara okunniga. Det är nog dags för lite information och dialog i skolorna igen!

Jag glömmer aldrig min första chef P-O Edin, och hans levande beskrivning av den “reklamfilm” som visades innan biofilmen nån gång innan jag överhuvudtaget var gammal nog att gå på bio. Det var ett riktigt skräckscenario där en man vaknade svettig efter en mardröm där ingenting funkade som det skulle. Han hade “glömt” att betala skatt och fick inte köra bilen på vägen, inte kliva på bussen, barnen fick inte gå i skolan och när han skulle till sjukhuset hade han inte råd att betala! Han stack direkt till skattekontoret kan jag tänka mig…

Shit pommes frites vad jag önskar att jag fick kura upp mig bredvid kärleken med lite popcorn på nästa biobesök och se en sån film istället för några anorektiska silikonfyllda tjejer som försöker övertyga oss att dricka coca-cola (hur går den ekvationen ihop egentligen? - jag lägger på mig minst ett kilo när jag dricker en klunk cola…)

Tänk att det alltid är lika skönt att komma hem. Trots att man haft det hur bra som helst när man varit borta. Det var ju visserligen några dagar sen vi kom hem men underbara Trästa uppmuntrar inte direkt till bloggande (i sommartider i alla fall).

Jag har ju varit i Edinburgh med jobbet tidigare, men på ett sätt var det som att uppleva stan på nytt tillsammans med kärleken (fast jag kunde inte låta bli att släpa med honom och titta på parlamentsbyggnaden). Mer strosande och gosande - och såklart betydligt fler whiskyprovningar Cardiff bjöd på samma underbara speedwayatmosfär som förra året, men jag gör nog bäst i att censurera omdömet av domaren…

Borta bra men hemma bäst - enda skuggan i solstolen var såklart att läsa igenom högarna av Norrtelje tidning. Turerna kring spekuleringarna om tillsättning av socialchef, utnämnandet av Tony Wallin och tillbakadragandet av densammes ansökan är minst sagt pinsam för den borgerliga ledningen i kommunen. Tyvärr är det även pinsamt för kommunen i sig - ryktet sprider sig och säkerligen kommer det bli mycket svårt att rekrytera kompetenta chefer till den kommunala förvaltningen framöver…

Idag är jag och många fler riktigt trötta och förbannade på den borgerliga ledningen i kommunen. Återigen har deras hantering av kommunens eldsjälar och duktiga medarbetare lett till att vi förlorat en duktig chef. Denna gång är det Margaretha Kriisa, barn- och elevhälsan som säger upp sig i protest. Den moderata ordföranden i barn- och skolnämnden har, trots att hon tidigare varit rektor, inte visat någon förståelse för att det faktiskt behövs rejäla insatser och förebyggande arbete för att få våra ungdomar i kommunen att må bra. Trots att vi vet att den psykiska ohälsan kryper allt längre ner i åldrarna. Snacka om att gå med arslet före in i framtiden. Men tydligen är budgetmålet det främsta målet i moderat politik. Och TioHundranämnden får väl ta kostnaden för de elever som mår dåligt? Det löser sig nog. Det är ju trots allt bara barn…. För varje dag som går blir man allt mer orolig över hur mycket alliansens låt-gå-politik ska hinna förstöra för vår kommun och dess invånare.

Det känns alltså rätt skönt att lämna dränaget av kompetens och välfärd i kommunen bakom sig för ett tag, och fylla på energi, kärlek, whisky, skratt och minnesvärda upplevelser på några dagars semester. Första stoppet blir Edinburgh som är ett av mina absoluta favoritställen - vackra vyer, underbar stad med spöklika gränder och hjärtliga invånare med grymskön dialekt.

Edinburg Castle

Sen bär det av till Cardiff där nästa GP i Speedway förhoppningsvis kommer att vinnas av Andreas Jonsson. Cardiff är verkligen ett mecka för speedwayfantaster och hela stan kokar under GP-helgen.

Millennium Stadium - här blir det åka av på lördag!

Tillbax med ny energi nästa vecka!

Allianssamarbetet i Norrtälje har blivit satt under lupp och ifrågasatt den senaste tiden, då det allt mer går upp för människor att moderaternas Kjell Jansson inte bara är utsedd till kommunalråd, utan även fått fritt spelrum att driva sin politik utan hänsyn till de partier han förväntas samarbeta med.

Något behövdes alltså göras för att blidka de sk samarbetspartierna, och kd har fått igenom sin hjärtefråga - vårdnadsbidraget. Den 20 maj presenterar de i Norrtelje tidning att bidraget blir verklighet i Norrtälje kommun från årsskiftet. Moderaterna kunde knappast ha gjort mer fel än att låta kd driva igenom vårdnadsbidraget. Vi har ju alla förstått vid det här laget att regeringens främsta mål är att få fler i arbete. Ett av deras recept är att försämra våra socialförsäkringar, för att tvinga även de som är sjuka att arbeta. Att på samma gång införa ett rent bidrag för att människor ska kunna vara borta från arbetsmarknaden, gör att trovärdigheten för den borgerliga tanken minskar avsevärt. Vårdnadsbidraget går tvärs emot arbetslinjen, genom att det uppmuntrar föräldrarna att vara hemma i två år extra utan att arbeta och betala skatt.

I Norge avskaffar man nu vårdnadsbidraget. 10 års erfarenheter visar att 96% av bidraget utnyttjades av kvinnor och tre fjärdelar av dem var födda i länder utanför Europa. Norge hänvisar till en rad negativa effekter vårdnadsbidraget haft, ex:

- De lågavlönade som tagit emot bidraget har ytterligare försvagat sin ställning på arbetsmarknaden, och de som innan de tog emot bidraget var arbetslösa har fått det ännu svårare att komma tillbaka i arbete.
- Barn till invandrade föräldrar har missat chansen att lära sig norska redan i förskolan, och det gör även att grundskolan får en tuffare uppgift.
- Kraftigt försämrad kvalitet i förskolan, och minskad valfrihet eftersom resurserna till det kostnadskrävande bidraget tagits därifrån. På vissa håll har man helt upphört med utbyggnaden av förskolan.
- Minskad jämställdhet. Kvinnors situation på arbetsmarknaden har försämrats. Löneläget är lägre, och den framtida pensionen blir lägre. Arbetsgivare hänvisar till att risken att anställa en ung kvinna har blivit ännu större - nu finns risken att hon kommer att vara borta i tre år för vård av barn.

Trots Norges erfarenheter , som vi har mycket att lära av, inför alliansledningen vårdnadsbidraget. Motiveringen är ökad valfrihet. Ett mycket tomt begrepp i sammanhanget. Vem kan egentligen välja att vara hemma med tretusen kronor i månaden? Jag som ensamstående mamma med lån på lägenhet kan det definitivt inte. Kanske kan en kvinna med svag anknytning till arbetsmarknaden och korta timanställningar välja att vara hemma istället för stressen och slitet till en låg lön. Förutsatt att hon har någon att dela kostnaderna med. Tyvärr kommer hennes förankring på arbetsmarknaden inte att förbättras.

Kanske kommer även de som har det riktigt gott ställt att kunna välja att kvinnan stannar hemma. I många fall gör hon det redan idag, när mannen har tillräckligt hög inkomst för att försörja familjen. Ett bidrag på tretusen kronor extra skadar inte dem. Däremot skadar det alla de barn som går på förskolan vars resurser minskar, det skadar de föräldrar som jobbar och sliter för att få vardagen att gå ihop - som är beroende av en väl fungerande barnomsorg. Borde man inte skämmas över att kalla vårdnadsbidraget en väg till ökad valfrihet? För mig är valfrihet ett positivt begrepp så länge det gäller valfrihet för alla, inte bara för vissa.

Visst, något ska väl även Kd få bestämma. Synd bara att det är en “reform” som innebär en kraftig tillbakagång i svensk familjepolitik.

33 år fyllda igår. Känner mig faktiskt lite äldre och slitnare idag, men det beror nog snarare på kalasandet och solen. Två dagars ledighet med dottern och älsklingen efter en stressig kongressvecka har annars varit som balsam för själen. Nu är det jobb som gäller igen. Om 30 minuter ska jag träffa ABF Norrtäljes styrelse vid Vikingterminalen för en tredagarskonferens. Hur tänkte jag egentligen när vi beslutade om just det här datumet? Inte har väl jag nånsin varit pigg den 8 juni? Inte de senaste 15 åren i alla fall.

Idag avslutades LO-kongressen med ett fullsatt Folkets hus där taket höll på att lyfta när ombuden sjöng Internationalen för full hals.

Det har varit fem intensiva dagar fyllda med glädje, gamla kamrater, kampanda, roliga möten, heta debatter, kloka beslut, mycket godisätande, skratt, protester, uttalanden, funderingar, spring i trappor, seminarier, val, avtackningar, reklamprylar och inte minst god mat, bra underhållning och svettig dans på gårdagens kongressmiddag.

Kongressordföranden Karl-Petter Thorwaldsson konstaterade tidigt att ett tydligt bevis på att vi är världens starkaste fackföreningsrörelse är att vi faktiskt, trots strålande sol och värmerekord ägnar flera dagar åt hårt arbete i en sal utan fönster - med fullt engagemang! Det ligger något i det…

Eftersom jag har sagt upp mig och ska börja studera till hösten, var just den här kongressen lite extra speciell, nästan lite sorglig - jag ville insupa och uppleva varje sekund till det fulla. Tyvärr är det ju så att man inte har tid att hänga med i alla debatter när man dessutom arbetar som funktionär. Det blir en hel del spring i trappor och problemlösning istället. Men ute i foajen händer det också mycket Och de minnen som kommer att hänga kvar längst är såklart alla möten med underbara människor. Gamla vänner och nya bekantskaper.

Även kongressmiddagen var lite annorlunda i år. Kanske för att vi inte var i Stadshuset som vanligt utan i Globens annex. Kanske för att jag för första gången inte hade någon respektive att “ta hand om”. Jag hade två av kansliets absolut trevligaste killar på var sida om mig vid middagen. Både MR och JH ska också sluta på LO, så det blev en del galghumor MRs sambo MA var som vanligt den vackraste för kvällen. Väldigt god och väldigt mycket mat. Underhållningen gick ut lite försiktigt men tog sig riktigt bra mot slutet (Sonja Aldén - Vilken röst!), och sen dansades det förstås en hel del. Träningsvärken idag vittnar om att jag dansade lite för mycket, eller det kanske snarare är så att jag gör det för sällan. Vissa saker var ju såklart som det alltid brukar vara. De som brukar hålla tal gjorde det (fast Mona gjorde det betydligt bättre än sin föregångare), de som brukar dricka lite för mycket gjorde det igen (borde man inte ha lärt sig vad kroppen tål vid den åldern?), de som brukar klämma på varandra i smyg kunde inte låta bli den här gången heller (tror de inte att vi märker nåt?), och de som inte brukar lämna dansgolvet på hela kvällen stuffade på i samma takt som alltid (jag måste nog ligga i hårdträning framöver).

Sammanfattat - LO-kongressen 2008 “Världens bästa jobb” rockade!

LOs avgående avtalssekreterare Erland Olausons tacktal till LO-kongressen

Tack för att jag har fått förvalta ert förtroende! År 1976 deltog jag på min första LO-kongress. Kongressdevisen var ”Solidaritet är ingen slogan”. Det är gemenskapen, sammanhållningen och soli­dariteten mellan medlemmarna som avgör vilka re­sultat vi uppnår. I praktiken har vi inget annat än vår solidaritet. Detta har jag lärt mig under de 32 år som gått.

När jag nu får tillfälle att sammanfatta det vikti­gaste av mina erfarenheter efter 32 år på LO så blir det alltså detta: ”Solidaritet är ingen slogan”.

Tack Erland för din fackliga kampanda och allt du uträttat för att stärka LO och LO-förbundens medlemmar!

LO-kongressen enades imorse om att fortsätta den facklig-politiska samverkan med Socialdemokraterna.

LO har en ideologisk gemenskap med socialdemokraterna som utgår från arbetarklassens behov och strävanden. Fackföreningen har ett kollektivt intresse att samverka tätare med det parti som har samma ideologiska syn. Som fackförening ser vi nyttan av att ta kollektiv politisk ställning och att använda partipolitiken för att flytta fram arbetarklassens positioner.

Varje enskild individ och medlem måste naturligtvis själv ta ställning till vilket parti man ska stödja, men det kollektiva beslutet att LO som organisation samverkar med Socialdemokraterna är ändå ett ganska självklart beslut. Denna samverkan har hittills betytt oerhört mycket och LO-förbundens medlemmar är väl medvetna om att det inte bara är schyssta avtal på arbetsmarknaden som påverkar deras vardag. LO måste även vara pådrivande i alla de politiska beslut som förbättrar arbetarnas chanser att färdas väl genom livet.

LO ska även arbeta för att fler fackliga medlemmar ges möjlighet att diskutera ideologi så att det politiska engagemanget bättre tas tillvara. Målet är att fler LO-förbundsmedlemmar ska bli medlemmar i partiet.

Kom till Mynttorget idag klockan 17.30-18.15 och manifestera mot regeringens förslag till försämringar i sjukförsäkringen. Imorgon debatterar och beslutar riksdagen om försämringar i sjukförsäkringen. Förslaget kallas rehabiliteringskedja men innehåller inga förslag om rehabilitering eller ökade möjligheter för den som drabbats av ohälsa eller funktionshinder att komma tillbaka till arbetet.

Ökad risk för indragen sjukpenning, snäva tidsgränser och sänkta ersättningsnivåer i kombination med en fortsatt svår situation på arbetsmarknaden kommer att öka behovet av socialbidrag. Förslaget kan bäst beskrivas som en utsorteringskedja, en modell för att göra långtidssjuka arbetslösa. Försämringarna drabbar alla löntagare, både sjuka och friska, och skadar tilliten till välfärdssamhället. Regeringen skapar det de säger sig vilja motverka - utanförskap.

En ganska upprörd debatt har uppkommit till följd av LOs kampanj Sabba inte sjukförsäkringen, främst kring det brev som vissa LO-distrikt skickat ut till väljare. bakrunden är att opinionsundersökningar visat att en skrämmande stor majoritet av allmänheten inte vet vilka förändringar som finns på förslag.

Sjukförsäkringsförslaget är väldigt krångligt, så det kan förklara varför det syns och hörs så lite i medierna. Dessutom har ett antal borgerliga riksdagsledamöter svarat oerhört märkligt på de frågor som fackliga företrädare ställt. Det har visat sig att många inte är medveta om vad de ska fatta beslut om. De har uttalat att de inte är insatta i frågan, sitter i ett annat utskott osv. Imorgon onsdag ska dessa personer fatta beslut om en stor och viktig fråga som kommer att påverka oss alla oerhört negativt. För alla kan faktiskt råka ut för sjukdom. Men långt ifrån alla har privata försäkringar eller en stor summa på banken som tryggar deras inkomst när de blir sjuka.

Från LOs och förbundens sida anser vi att det är en demokratifråga att medborgarna får veta vad som är på gång innan beslutet fattas, och detta är dessutom ett förslag som vi anser vara djupt orättvist och som går totalt emot det som fackföreningsrörelsen har arbetat länge för.

Det är inte första gången riktad information används för att uppmana till debatt. Skattebetalarnas förening har tidigare använt liknande metod för att väcka opinion mot Socialdemokratiska förslag. Och egentligen - vad är det som är så fel med det? Visst är det beklagligt och väldigt tråkigt om vissa ledamöter har uppfattat brevet som hotfullt. Kan det möjligen vara så att de har svårigheter att stå för sin politik? Som offentlig person och riksdagsledamot anser jag att det är en självklarhet att även ens adress till arbetet är offentlig (förnamn.efternamn@riksdagen.se) och att man bör vara beredd på att allmänheten kontaktar en på den adressen. Jag tycker till och med att man ska vara glad om någon gör det - även om de är kritiska mot det arbete man utför. Det är demokratins spelregler. Vill man inte bli kontaktad av väljare bör man inte vara politiker.

Därför tycker jag inte att det är fel att man ställer frågan till sig själv, familj, arbetskamrater, vänner, grannar och framförallt sin lokala politiker - Kommer alla borgerliga riksdagsledamöter att böja sig för den borgerliga regeringens fyrpartipiska eller kommer några av dem, kanske just din lokala politiker, att vara modig nog att tänka efter först och rösta nej?

Fram för mer debatt, hur den väcks är mindre viktigt. Vi behöver mer personliga kontakter och samtal mellan väljare och politiker. Inte mindre.

LO-kongressen diskuterade under den låånga måndagkvällen arbetsmarknadsfrågor, bland annat rätten till heltid. Enligt LO ska frågan om rätt till heltid drivas gemensamt i avtalsrörelsen 2010. Om arbetet inte blir framgångsrikt avtalsvägen kommer LO att kräva förändrad lagstiftning.

LO-kongressen ställde sig bakom kravet att heltidsarbete ska vara norm och att det måste till krafttag för att begränsa ofrivilliga deltidsanställningar. Kravet är att grunden för alla anställningar ska vara tillsvidareanställningar på heltid. Det måste vara det normala och allt annat ska vara undantag. Vill arbetsgivaren göra avsteg från det måste det finnas sakliga skäl såsom exempelvis om arbetstagaren önskar något annat.

Kollektivavtalsvägen bör vara det bästa sättet att komma tillrätta med de ofrivilliga deltiderna, och det är glädjande att i alla fall Erland (som nu slutar som avtalssekreterare) säger att rätten till heltid ska vara en prioriterad fråga i nästa avtalsrörelse. Nu blir det Per Bardhs uppgift att uppfylla kongressens beslut, samordna och få de manligt dominerade förbunden där heltidsanställningar är en självklarhet att solidariskt ställa sig bakom kravet på att heltid ska vara normen för alla anställningar.