Jag har nog aldrig hållt med Kristina Axén Olin i sak, delat hennes värderingar eller ens förstått mig på den politik hon står för. Men jag beklagar att hon avgår.
- Jag älskar stockholmarna och Stockholm. Det här har varit ett tufft beslut. Men priset för mitt uppdrag är för högt. Just nu är detta det rätta för mig och min familj. Nu får jag den tid för oss som vi så väl behöver, skriver Axén Olin
Tempot är högt, mycket tid går åt uppdraget och den yttre pressen är hård på politiker. Att vara kvinna och småbarnsförälder gör det inte lättare med alla de krav som ställs. Kristina Axén Olin är långt ifrån den enda som hanterat stressen genom självmedicinering med alkohol. Men det gör det inte mindre tragiskt.
Vi som delar engagemanget för politiken borde bli mycket bättre att stötta upp varandra när det är tufft. Det är vi skyldiga oss själva, våra kamrater och partiet.
Ulrika min vän,
Håller helt med dig, och har precis min egen erfarenhet av det trista med att kliva av något.
Fackliga och politiska områden är så breda, så det är fruktansvärt lätt att helt plötsligt stå med alldeles för mycket. Hur man än har tänkt, är man bara plötsligt där!
Jag har inget trassel med familj, men man vill ju se och umgås med dom oftare. Dessutom börjar den ”vanliga” kamratbiten tunnas ur, eftersom man så sällan har tid. Ska försöka ta igen det lite, få ett bättre flyt på politiska verksamheten och framförallt känna att man gör sina uppgifter bra!
Och vänskap, den har du visat! Utan dig väldigt tungt.
Kram LiZa
http://www.s-info.se/sahlen