LOs avgående avtalssekreterare Erland Olausons tacktal till LO-kongressen
Tack för att jag har fått förvalta ert förtroende! År 1976 deltog jag på min första LO-kongress. Kongressdevisen var ”Solidaritet är ingen slogan”. Det är gemenskapen, sammanhållningen och solidariteten mellan medlemmarna som avgör vilka resultat vi uppnår. I praktiken har vi inget annat än vår solidaritet. Detta har jag lärt mig under de 32 år som gått.
Ibland tolkas solidaritet som ett krav på den starke att känna medkänsla med den som är i en mer utsatt situation. Det är i och för sig viktigt men långt ifrån hela sanningen.
Solidaritet är också egenintresse. Jag hjälper dig mot att du hjälper mig. Inte för att den ene är stark och den andre svag utan för att vi tillsammans får en styrka som är större än den vi har var och en för sig.
Solidaritet är både en värdering och en praktisk arbetsmetod. Rätt använd tjänar vi alla på den. Vi accepterar inte en indelning av människor i starka och svaga – några som behöver hjälp och andra som förväntas hjälpa. Solidariteten bygger på insikten att vi alla kan vara starka, att vi alla kan vara svaga.
Jag stödjer dig för att du stödjer mig. Därför är solidaritet också egennytta. Det avgörande för var och en av oss är ju vad som händer på lång sikt. Det vi betraktar som en kortsiktig vinst kan lätt leda till en mycket större förlust på sikt.
Det här är kanske tydligast när det gäller kampen om lönerna och det vi kallar den svenska modellen. Trots allt tal om samarbete kommer det alltid att finnas en motsättning mellan arbete och kapital. Ändå ska vi alltid dela på produktionsresultatet. Därför måste lösningen på konflikten alltid till sist bli att vi kommer överens. Till skillnad från vad som gäller i politiken måste vi i förhandlingar till slut alltid hitta lösningar som alla inblandade parter kan leva med.
Avgörande för vad arbetsgivarna kan acceptera är naturligtvis villkoren för företagen men också – och inte minst – vilken styrka som finns bakom våra krav. I 2007 års avtalsrörelse uppnådde vi avtal som:
- Gav 85 procent av de löneökningar som vi hade begärt.
- Vi fick igenom ett pensionsavtal som ger LO-förbundens medlemmar samma pensionsförmåner som tjänstemännen.
- Vi tog ett tydligt steg mot mindre löneskillnader mellan kvinnor och män.
Det kommer alltid att finnas dom som vill slå sönder den här gemenskapen. För de vet att facket står för en människosyn som ger människor kraft att förändra sina liv. De vet att människor som sluter sig samman kan förändra hela samhällen.
När jag nu får tillfälle att sammanfatta det viktigaste av mina erfarenheter efter 32 år på LO så blir det alltså detta: ”Solidaritet är ingen slogan”.
Tack Erland för din fackliga kampanda och allt du uträttat för att stärka LO och LO-förbundens medlemmar!
