Arbetstagarna och facket - Sveriges hjältar

Regeringens våta drömmar om en låglönemarknad i Sverige kan bli sanndrömmar. Den finansiella krisen och djupa lågkonjunkturen har lett till att svensk industri upplever den kanske värsta krisen någonsin, vilket nu har lett till att anställda tvingas acceptera lägre löner för att rädda jobben. En fjärdedel av IF Metalls medlemmar riskerar att stå arbetslösa till sommaren, och därför kan man förstå den krisuppgörelse man nu kommit överens om med arbetsgivarna.

Bristen på arbetsmarknadspolitik och sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetskassan slår hårt mot arbetstagarna, trygghet är inget man har rätt att känna i det borgerliga Sverige. Det tog bara två år innan den borgerliga politiken gjort att anställda inte vågar ställa krav på arbetsgivaren, krav som tidigare varit självklara – schyssta löner och villkor.

Återigen får vi se hur arbetstagarna och de fackliga organisationerna tar ansvar för sysselsättningen och välfärden i Sverige, men det är inte rimligt att de ska göra det ensamt. Regeringen kan inte blunda längre. Nu vill vi se en rejäl satsning på arbetsmarknadspolitik, en a-kassa som verkligen kan fungera som en omställningsförsäkring och understödjer strukturomvandling, utbildning och folkbildningsinsatser och skrotbilspremier som gynnar både bilindustri och klimat är några exempel.

Trots att regeringen vet att den svenska fackföreningsrörelsen är ansvarstagande och har varit avgörande för stabiliteten på svensk arbetsmarknad, fortsätter man på sin väl utstakade linje att försvaga facket. Skadan är redan skedd, men det kommer att bli värre. Vi behöver en regering inser att den svenska modellen med kollektivavtalslösningar är framgångsrik, och agerar utifrån den övertygelsen. Vi behöver en regering som sätter jobben först. Vi behöver en Socialdemokratisk regering.

About these ads