Föräldraförsäkringen - en jobbfråga

Ikväll ska partikongressen fatta beslut om hur vi vill att föräldraförsäkringen ska utformas. Jag har skrivit en motion som bifölls av distriktskongressen och som ska behandlas ikväll, och flera andra har också motionerat i samma viljeriktning. Vi har diskuterat försäkringen länge i partiet nu, egentligen är det väldigt märkligt att inte mer har hänt.

Trots att hälften av föräldraförsäkringen är pappans är det fortfarande kvinnorna som tar ut mer än 80 procent av all föräldrapenning. Trots att även denna socialförsäkring i princip är individuell har överlåtelserätten bidragit till att den inte fungerar så i praktiken. De flesta män jag känner vill gärna vara hemma under en tid när barnen är små – lära känna den nya familjemedlemmen, njuta av lite ”ledighet” och de har även en stark övertygelse om att det är bra både för barnen och förhållandet om man delar på ansvaret. Men ändå visar statistiken att ytterst få gör verklighet av faktumet att man är två inte bara när man tillverkar barnet.

Den ojämna fördelningen av föräldraledighet påverkar givetvis situationen på arbetsmarknaden, som bekant jobbkongressens paradtema. Kvinnor har en betydligt sämre ställning på arbetsmarknaden än män. De tjänar mindre, arbetar oftare deltid och har i större grad en osäker anställningsform, främst visstidsanställningar. Ur ett vardagsperspektiv ter det sig mest rimligt för många familjer att kvinnan stannar hemma just på grund av det. När barn nr 2 kommer är valet ännu enklare – då har ju mannen ytterligare befäst sin plats på arbetsmarknaden och kvinnan gått miste om den samma.

Ur det politiska perspektivet leder det till problem. Åtminstone om vi har en jämställd arbetsmarknad som mål. Skillnaderna mellan mäns och kvinnors situation på arbetsmarknaden cementeras. Det kanske kan verka som den eviga frågan om hönan eller ägget, men det är tydligt att kvinnors situation på arbetsmarknaden påverkas negativt av dagens föräldraförsäkring. Arbetsgivare ogillar frånvaro och tänker rationellt – 81% av föräldraledigheten tas ut av kvinnor, det är därför en större risk att anställa en kvinna än en man. Arbetsgivarnas rationalitet leder även till att kvinnor diskrimineras i lön och utvecklingsmöjligheter – de förväntas ju även vara hemma mycket med sjuka barn…

Med ett enkelt kryss på blanketten bidrar alltså män till kvinnors sämre arbetsmarknadsvillkor när de överlåter sin ledighet till mamman. Så länge man kan göra så kommer aldrig målet för den svenska jämställdhetspolitiken att uppnås: “Samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet.”

Självklart gynnas även männen om överlåtelserätten skulle begränsas. Förutom att de får samma chans till att spendera tid med sin nya familjemedlem och har större chans att få förhållandet att funka, så påverkas även deras situation i arbetslivet. För de män (även om de är i minoritet) som väljer att vara föräldralediga riskerar att råka ut för diskriminering eftersom de inte beter sig som män oftast gör. När en man väljer att vara borta från jobbet kan arbetsgivaren se det som en signal att hans engagemang i arbetet är lägre än hos de flesta andra pappor. De prioriterar ju att jobba. Behöver jag tillägga att många föräldralediga pappor drabbas av lönejustering nedåt?

Det är definitivt dags att vi socialdemokrater sätter ner foten och prioriterar en jämställd arbetsmarknad. För det är ju vad det egentligen handlar om. Kvinnors situation på arbetsmarknaden kontra familjers individuella rätt att fritt välja vem som ska vara hemma med barn. Logiken kräver att vi måste välja vad vi ser som viktigast. Det är de politiska värderingarna som styr vilket som anses viktigare, och för mig som facklig socialdemokrat och feminist är valet lätt. Jag tycker det är oerhört viktigt att vi prioriterar en jämställd arbetsmarknad. Visst är det känsligt att peta i individers möjlighet att fritt välja hur de ska fördela sin föräldraledighet. MEN, vi kan inte av opinionstaktiska skäl offra möjligheten till en mer jämställd arbetsmarknad.

Vi har världens mest utbyggda och förmånliga föräldraförsäkring. Visst sjutton kan vi ställa krav på att den ska utnyttjas som det var tänkt redan från början. Ett första steg på vägen vore att införa tredjedelsmodellen, som partistyrelsen föreslår och LO stödjer. Jag ser med spänning fram emot kvällen och kongressens beslut.

Kongressbloggare
Claes Krantz – Arbete åt alla mot arbetslöshetsalliansen i valet 2010
Eva-Lena Jansson – En jobbskapande näringspolitik
Johanna Graf – Man måste välja sina krig
Peter Andersson – Mona omvald enhälligt

About these ads