Idag skriver Emil Broberg (V), Gunvor G Ericson (MP) och Ylva Johansson (S) en debattartikel i SvD med rubriken Vi har råd med jämlik vård. En viktig artikel. Borgerliga opinionsbildare lyfter ofta fram att framtidens finansiering av välfärden inte kommer att vara möjlig i den gemensamma utforming vi gör idag. Deras enda lösning är att människor måste betala allt mer ur egen ficka. I själva verket handlar det om ideologi, politisk vilja och politiska prioriteringar.
Regeringen har fört en politik som undergräver offentliga åtgärder för en gemensamt finansierad välfärd. Först och främst, framtidens välfärd utvecklas inte genom skattesänkningar. Det ger istället helt andra signaler. Mindre pengar till kommuner och landsting kommer att ge sämre kvalitet. Det finns en gräns för hur mycket det går att effektivisera dessa verksamheter. För det andra. Den nya inriktningen av välfärdspolitiken som den moderatledda regeringen står för, ”välfärd light”, som bygger på marknadslösningar där privata pengar går före behov riskerar att sänka legitimiteten för hela systemet. Det är djupt grundmurat i oss att behoven faktiskt är det som ska styra vårdinsatser, inte plånbok. Så måste det fortsätta att vara.
Artikelförfattarna pekar dock på vad som skett i praktiken:
•Privatbetalande patienter kan köpa sig förtur inom den offentligt finansierade sjukvården utan att de har medicinska skäl till det.
•Privata utförare inom bland annat vården kan sälja extra tjänster inom ramen för den offentligt finansierade vården och omsorgen. Det öppnar för en tudelning av vården och omsorgen som leder till att det blir plånboken och inte behoven som styr.
•Vårdföretagen kan etablera sig där det är mest lönsamt, inte där behoven finns. Företagen kan välja de mest lönsamma och friska patienterna.
Det är ett systemskifte som är oacceptabelt i mina ögon. Vi ska inte gå ifrån den bärande principen ”Vård efter behov”. Men det är precis vad man gör just nu. Även om man väljer att paketera det faktiska innehållet i ett fint valfrihetspaket med guldfärgade tillgänglighetssnören.
Privata försäkringar och gräddfiler hör inte hemma i den offentligt finansierade välfärden. Det är vare sig effektivt eller rättvist. Med marginell egen privat insats kan man ta skattemedel i anspråk som annars skulle gå till dem som har störst och mest akut behov, vilket ökar klyftorna mellan människor. Det blir plånboken, inte behoven som avgör vilken vård man får.
Peter Högberg konstaterar att gräddfil passar till sillen och inte till vård. Peter Andersson förespråkar verklig jämlik vård. HBT-sossen påpekar att alla måste vara lika viktiga för att vi ska ha en jämlik vård. Mats Engström tycker att rofferiet av skattepengar borde bli en valfråga. Även Martin Moberg och S-buzz uppmärksammar. Raymond Svensson ställer frågan om behoven, du eller politiken ska avgöra? Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård. Progressiva bloggar hittar du hos NetRoots och fler politiska bloggar på Politometern.

[...] kontroversen om jämlik vård, brydd över att moderaterna försöker stjäla begreppet. Ulrika Falk trotsar debattörerna och för ändå in frågan på skattenivåer. Högberg gör sin sammanfattning [...]
[...] Kent Persson; Martin Mobergs blogg; Ulrika Falk; Gunvors [...]