De Rödgröna presenterade idag ytterligare en överenskommelse, en av de viktigare inför kommande mandatperiod i mina ögon. En gemensam skolpolitik. Målet med politiken är mer kunskap och högre kvalitet i skolan, genom tydlig uppföljning och utvärdering. Inte sortering.
Huvudpunkterna är:
- Högre lärartäthet. Målet är att anställe fler behöriga lärare, mindre klasser ger bättre förutsättningar till lugn och ro och att alla elever ska få den hjälp de behöver i sitt lärande.
- Skriftliga omdömen från första klass och betyg från sjunde klass. Varje barn och barnets föräldrar ska tydligt kunna följa kunskapsutvecklingen. Omdömena ska vara framåtsyftande, visa elevens utveckling och även tydliggöra vilka insatser som behövs. En gemensam struktur och nationella kriterier ska tas fram. Betygen ska finnas i grundskolan från åk 7.
- Möjlighet att arbeta utan timplan för kommunala skolor. Undervisningen måste anpassas efter vad den enskilde eleven behöver för att nå målen i skolans ämnen. Efter anmälan till den nationella skolmyndigheten ska skolor därför ha rätt att arbeta utan timplan. Det totala antalet garanterade undervisningstimmar ska finnas kvar. Antalet timmar per ämne bör variera från individ till individ.
Ambitionen är fortfarande att vi ska nå en gemensam blocköverskridande överenskommelse. Det återstår att se om det intresset finns från det borgerliga blocket, och om det är möjligt att uppnå. Men Mona har helt rätt när hon säger:
Det behövs inte bara ordning och reda i skolan utan även ordning och reda i skolpolitiken.
Läs mer: DN | SvD | Ex | SVT | HBT-sossen | Peter Högberg | Röda Berget | Monica Green. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, RödGröna, Socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet, val 2010, Almedalen, skolan, betyg. Fler bloggar på Netroots portal.
Som förälder till två barn varav en har tagit sin studentexamen och en har två år kvar, har jag upplevt en kommunal skola som nog får betraktas som rena skämtet i kunskapshänseende, ordning, respekten för varandra och bemötandet av intresserade föräldrar. Beslutet att byta till en friskola var rena lyftet ur samtliga aspekter. Tråkigt nog har den friskolan nu lagts ner. Barnen fortsatte från den fri-grundskolan till olika gymnasier. Bägge valde friskolor. Den äldsta valde ett gymnasium i Norrtälje. Ett gymnasium som klarar ekonomin på ett alldeles ”utmärkt” sätt, i alla fall ur skolans perspektiv som företag. Nära hälften av undervisningen av kärnämnena, i det här fallet mattematik, fysik och kemi skedde på distans. Dvs eleverna fick lära sig själva utan lärarledda genomgångar av de olika delarna. Som en förberedelse inför studierna på högskola hette det till sist efter att först skyllt på felplanering av lärarnas schema. Väldigt ofta skulle dessa lärare vara på två olika skolor samtidigt, och hur det gick är bara en tråkig historia. Konstigt nog var det alltid norrtäljefilialen som blev utan lärare. Men skolan har gått bra ekonomiskt och har utökat sin verksamhet genom att köpa in ytterligare ett friskolegymnasium som gick i konkurs. Detta ska tydligen vara modellen i framtiden där man ska kunna tjäna pengar på skolans verksamhet. Lite vrickat med tanke på att en skola är helt och hållet skattefinansierad. De som får den stora notan från den modellen är inte så överaskande eleverna. Jag har väldigt svårt att förstå varför ansvaret för skolan en gång överfördes från staten till kommunerna. I statlig regi fick alla elever resursmässigt samma förutsättningar, något som defenitivt inte är fallet under kommunal regi. Inte så konstigt egentligen att barn till välutbildade höginkomsttagare lämnar skolan med goda kunskaper och väl förberedda inför högre studier, medan barn till sämre utbildade låginkomsttagare klarar sig mycket sämre. Där föräldrarna vet betydelsen av en bra skola ställs högre krav på kommunpolitikerna att inte fuska med resurserna till skolan, pengar talar. I fattigare kommuner blir prioriteringarna ofta annorlunda, typ Norrtälje. Resultatet är föga förvånande att en mycket större andel elever lämnar skolan utan att ens kunna läsa eller räkna, än mindre skriva korrekt svenska. I Norrtälje slår man sig för bröstet med att vi har en budget i balans, ”lite”tystare talas det om resultatet ur kunskaps och vidareutbildningsperspektiv. Fullt förståeligt då sveket mot eleverna är rent skamligt. Här slaktas en väl fungerande skola för att minska lokalkostnaderna, elever bussas runt till andra skolor där ”tillfälliga”baracker byggs. Vad bussning och baracker skulle kosta fanns helt enkelt ingen seriös insikt om, det kommer sen. Som grädde på moset missar kommunens ansvariga att säga upp hyreskontraktet för den insparade lokalen och det förnyas automatiskt på fem år. Lokaltidningens och tabloidtryckeriets vd får tjänsten som kommundirektör på konsultbasis efter en märklig historia som ledde till den tidigare kommundirektörens avsked, vilket tycks resultera i att denna bedrövliga insats för eleverna i kommunen helt enkelt tigs ihjäl. Kommunen är moderatstyrd och det mesta som åligger kommunen av service till invånarna som betalar sin skatt uteblir. Däremot ges speedwaycirkusen i Hallstavik utrymme i både tidningen och kommunens insatser ekonomiskt. Skolan i Hallstavik får det allt svårare att ge bra kvalitet och resurser till sina elever med givet resultat kunskapsmässigt för alldeles för många barn. Ortens speedwaylag presterar också dåligt, men hålls om ryggen av kommunen, där ledaren visar större intresse denna lek än för den mycket allvarligare verkligheten för växande generationers grundläggande kunskapsnivå, då de lämnar den obligatoriska skolan oftast utan möjlighet till högre studier, då den kunskap de får med sig har alldeles för stora luckor. Det första som borde beslutas om angående landets grundskolor är ett återförande av ansvaret och resursfördelning från kommunerna till staten. Då får i alla fall alla elever lika stor bit av resurskakan, och därigenom förutsättningen till en förbättrad kunskapsnivå. Moderat skolpolitik ger i alla fall inte jag mycket för.
Tack för din kommentar. Jag är helt överens med dig om att skolpolitiken i Norrtälje är under all kritik, och måste få en mycket större tydlighet och prioriteras högre om vi ska lyckas vända utvecklingen. Det duger inte att säga att det tar tid att vända en atlantångare, som ledningen gör nu. Det finns kommuner som lyckats vända resultaten på kort tid. Det handlar om resurser, höga förväntningar, höga krav och ett tydligt ledarskap. Haninge är ett exempel av flera.
Jag ser också fördelar med en statlig skola, med det finns också nackdelar. Idag är det inget parti som går till val på ett förstatligande. Det är ju inte så enkelt att säga att det blir bättre om alla elever får ”lika stor del av resurskakan”. Olika förutsättningar kräver olika resurser. Problemet idag är snarare att så många inte får den utbildning de har rätt till för att resurserna är för små alt inte styrda efter de behov som finns.
Det viktigaste är att alla elever har rätt att nå kunskapsmålen. Och med höga förväntningar, tro på alla elevers möjlighet att lära, och rätt resurser är det möjligt. Därför tror jag också på de rödgrönas förslag. Fler utbildade lärare, mindre klasser, och en mer individanpassad utbildning.
Jag förstår din frustration, som mamma till en tjej som börjar första klass i höst och oppositionspolitiker känner jag precis samma frustration. Men jag hoppas förstås på chansen att få kavla upp ärmarna ordentligt och ta ansvar för en bättre skol- och utbildningspolitik i Norrtälje efter höstens val. ”Från sista plats upp till täten” är rubriken på vårt röda skolpaket. Det är ett högt uppsatt mål. Men fullt möjligt att uppnå.