Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sjukvård’

Maten har seglat upp som en valfråga i år, och det är en viktig fråga. Stundtals tycker jag att den förringas av borgerliga företrädare, som snarare verkar se en näringsriktig mat i skola, sjukvård och äldreomsorg som ”fluff”, och inget som tillhör den lilla, hårda kärna i välfärden som Reinfeldt säger sig värna.

Men maten är viktig. Jag skulle vilja säga att den är avgörande. Hur ska vi kunna tala om kvalitet och innehåll i hemtjänsten, om maten som serveras våra äldre ger dem näringsbrist, hur kan vi kunna uppnå en sjukvård i världsklass om den dåliga sjukhusmaten gör människor sjuka?

Att en lugn matstund och en näringsriktig lunch är avgörande för att barnen ska trivas i skolan, och ha ork nog att ta till sig nya kunskaper borde vi inte heller tvista om. Det borde vara självklart. Men ändå ser det inte ut så.

Därför måste vi låta maten bli en viktig fråga i höstens val. De rödgröna i landstinget driver kampanjen Riktig mat till Stockholms patienter. Socialdemokraterna i Norrtälje lyfter närproducerad och näringsriktig mat i skolan i sin skolsatsning, och i handlingsprogrammet för Tiohundra är ett av vallöftena att tillhandahålla lokalt producerad mat till alla verksamheter i Norrtälje kommun som Tio Hundra ansvarar för. Nuvarande oaptitliga matlådor som transporterats långa vägar ska bort!

Idag blåser även författarna till boken ”Döden i grytan” ytterligare liv i frågan på DN Debatt. De hävdar att fabriksmaten är ett hot mot elevers och äldres hälsa, och formulerar fem bra förslag, som jag hoppas att fler ska uppmärksammas på:

•Stoppa den pågående utvecklingen mot fabriksmat på daghem, skolor, äldrevård och sjukhus. Omvandla de så kallade mottagningsköken till riktiga tillagningskök och uppvärdera personalens viktiga arbete.

• Innehållsdeklarera mat på förskolor, skolor, sjukhus, äldrevård, kaféer och restauranger så att konsumenten kan undvika oönskade tillsatser eller ingredienser. På tyska krogmenyer är detta redan ett krav.

• Inför en verklig och preciserad ursprungsmärkning som anger från vilken gård eller anläggning köttet eller grönsakerna kommer och hur uppfödningen eller odlingen har gått till.

• Förändra hygienkontrollen så att de största insatserna sätts in där riskerna är störst. I dag lägger man ned större energi på att kontrollera små kvarterskrogar och förskolekök än stora matproducenter.

•Inför verkliga näringsdeklarationer på frukter, grönsaker och kött, där sådant som tomaters halt av lykopen och köttets halt av omega-3 anges.

Bloggat: HBT-sossen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Fler inlägg på Netroots portal.

Annonser

Read Full Post »

Idag har de Rödgröna presenterat en gemensam rödgrön politik för en bättre hälso- och sjukvård. Jag har tidigare skrivit att sjukvårdspolitiken kan komma att bli en av de viktigaste frågorna i höstens val. Moderaternas flaggskepp, Vårdval Stockholm har visat sig vara en dålig modell. Den har fått utstå mycket kritik, främst därför att ingen hänsyn tas till att ohälsan ser olika ut inom länet, samt att alla läkarbesök ger samma ersättning. Hälsoklyftorna har ökat och en oberoende utvärdering har konstaterat att den medicinska säkerheten blir hotad. Mot den står de Rödgrönas Hälsoval, som sätter fokus på jämlikhet, kvalitet, hälsofrämjande och förebyggande insatser.

För att vi ska ha en vård i världsklass, och att den ska vara tillgänglig för alla, krävs det att vården inte tudelas genom privata lösningar. Det riskerar inte bara att urholka kvalitén i vården, det skapar klyftor mellan de som har råd att betala för en viss vård och de som hänvisas till en annan på grund av mindre plånbok. Vi vet hur ineffektivt ett sådant vårdsystem är, det är bara att lära av USA och deras erfarenheter. Därför är det viktigt att det systemskifte inom vården som den borgerliga alliansen påbörjat inte får fortsätta. Sjukvården ska vara offentligt finaniserad, tillgänglig för alla och fördelas efter behov. Det är tydligt att den rödgröna överenskommelsen tar avstamp i denna mycket viktiga princip.

Citat från pressmeddelandet om överenskommelsen:

Vården ska hålla samma höga kvalitet i hela landet. Det krävs mer resurser till vården inte fortsatta skattesänkningar. Det är medborgarna som ska välja vårdgivare – inte vårdföretagen som ska välja patienter.

Våra tre partier delar uppfattningen att en jämlik hälso- och sjukvård är en av grundvalarna i den svenska välfärden. Alla människor i Sverige ska ha lika rätt till bra kvalitet och god tillgänglighet till vården, oavsett var man bor, vem man är, vad man tjänar eller vilket kön eller religion man tillhör.

Överenskommelsen innhåller många delar bl a; ny IT-strategi med individuella hälsokonton, vårdcentralernas arbete förändras till hälsocentraler, förändringar i LOV med avskaffande av den fria etableringsrätten, stopp för utförsäljning av universitets- och regionssjukhus, stopp för gräddfiler för privatbetalande patienter i den offentligfinansierade vården, bättre koll på läkemedelsanvändandet med bla Lex Gulli för anmälningsskyldighet om läkemedelsvanvård, satsningar inom psykiatrin och mycket mer. Läs gärna hela rapporten med alla förslag här.

Läs mer på DN | Dagens Arena | Peter Andersson | Röda Berget | HBT-sossen och Kulturbloggen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Progressiva bloggar hittar du hos  NetRoots.

Read Full Post »

Idag skriver Emil Broberg (V), Gunvor G Ericson (MP) och Ylva Johansson (S) en debattartikel i SvD med rubriken Vi har råd med jämlik vård. En viktig artikel. Borgerliga opinionsbildare lyfter ofta fram att framtidens finansiering av välfärden inte kommer att vara möjlig i den gemensamma utforming vi gör idag. Deras enda lösning är att människor måste betala allt mer ur egen ficka. I själva verket handlar det om ideologi, politisk vilja och politiska prioriteringar.

Regeringen har fört en politik som undergräver offentliga åtgärder för en gemensamt finansierad välfärd. Först och främst, framtidens välfärd utvecklas inte genom skattesänkningar. Det ger istället helt andra signaler. Mindre pengar till kommuner och landsting kommer att ge sämre kvalitet. Det finns en gräns för hur mycket det går att effektivisera dessa verksamheter. För det andra. Den nya inriktningen av välfärdspolitiken som den moderatledda regeringen står för, ”välfärd light”, som bygger på marknadslösningar där privata pengar går före behov riskerar att sänka legitimiteten för hela systemet. Det är djupt grundmurat i oss att behoven faktiskt är det som ska styra vårdinsatser, inte plånbok. Så måste det fortsätta att vara.

Artikelförfattarna pekar dock på vad som skett i praktiken:

•Privatbetalande patienter kan köpa sig förtur inom den offentligt finansierade sjukvården utan att de har medicinska skäl till det.

•Privata utförare inom bland annat vården kan sälja extra tjänster inom ramen för den offentligt finansierade vården och omsorgen. Det öppnar för en tudelning av vården och omsorgen som leder till att det blir plånboken och inte behoven som styr.

•Vårdföretagen kan etablera sig där det är mest lönsamt, inte där behoven finns. Företagen kan välja de mest lönsamma och friska patienterna.

Det är ett systemskifte som är oacceptabelt i mina ögon. Vi ska inte gå ifrån den bärande principen ”Vård efter behov”. Men det är precis vad man gör just nu. Även om man väljer att paketera det faktiska innehållet i ett fint valfrihetspaket med guldfärgade tillgänglighetssnören. 

Privata försäkringar och gräddfiler hör inte hemma i den offentligt finansierade välfärden. Det är vare sig effektivt eller rättvist. Med marginell egen privat insats kan man ta skattemedel i anspråk som annars skulle gå till dem som har störst och mest akut behov, vilket ökar klyftorna mellan människor. Det blir plånboken, inte behoven som avgör vilken vård man får.

Peter Högberg konstaterar att gräddfil passar till sillen och inte till vård. Peter Andersson förespråkar verklig jämlik vård. HBT-sossen påpekar att alla måste vara lika viktiga för att vi ska ha en jämlik vård. Mats Engström tycker att rofferiet av skattepengar borde bli en valfråga. Även Martin Moberg och  S-buzz uppmärksammar. Raymond Svensson ställer frågan om behoven, du eller politiken ska avgöra? Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , . Progressiva bloggar hittar du hos NetRoots och fler politiska bloggar på Politometern.

Read Full Post »

Debatten om den ojämlika vården fortsätter, bl a på SvD. Numer säger sig visst alla partier arbeta för en mer jämlik vård, men ändå skiljer sig den faktiska politiken åt. Det intressanta med Moderaternas resonemang tycker jag är att de faktiskt erkänner att det finns klyftor mellan människor. Det är ju inte ofta man får höra det från en moderat, och tyvärr hamnar de snett om deras syfte är att minska klyftorna inom ett av de politiska områdena där klassskillnaderna är tydliga – sjukvården. Vårdval Stockholm har kommit att bli Moderaternas flaggskepp, trots att den fått utstå mycket kritik, främst därför att ingen hänsyn tas till att ohälsan ser olika ut inom länet, samt att alla läkarbesök ger samma ersättning. Hälsoklyftorna har ökat och en oberoende utvärdering har konstaterat att den medicinska säkerheten blir hotad.

Filippa Reinfeldt (m):

Vårdvalet har betytt fantastiska tillgänglighetsökningar, särskilt för de människor som tidigare har haft svårt att ta sig fram till vården. Vi har till exempel fått till stånd 37 nya vårdcentraler.

Dag Larsson (s):

Vi har väldigt stora socioekonomiska skillnader i Stockholmsregionen. Samtidigt kan vi konstatera att vi har mer av specialistläkare i den norra delen av regionen och väldigt ont om specialistläkare i den södra delen. Då gäller det att våga ta politiska beslut och se till att vården finns inom rimliga avstånd, även i områden där människor är mer socioekonomiskt svaga. Jag vågar påstå att vård­valet i primärvården hos oss har inneburit en mer ojämlik vård. Där ser vi hur personalbemanning i socioekonomiskt svaga områden dras ner kraftigt. Visserligen ökar läkarbesöken, men sjuksköterskor och undersköterskor försvinner och vårdcentraler i utsatta områden har färre anställda i dag.

Moderaterna verkar dock ha tagit till sig av vissa delar av kritiken som framförts mot vårdvalet. Inför nästa mandatperiod vill man koppla på ersättning för diagnos och vilken åtgärd man sätter in. Det är definitivt ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt för att uppnå jämlikhetsmålet. Det krävs betydligt mer av hälsofrämjande och förbyggande insatser, något som speglas i det rödgröna Hälsoval Stockholm. Det är också rimligt att ersättningen för kvalitet ökar. Det bör löna sig för mottagningar att nå bra hälso­resultat, god tillgänglighet och minska antibiotikaförskrivningen. Men det krävs också politiskt mod att göra omfördelningar för att vård verkligen ska ges efter behov. Valfriheten för patienten är självklar, men fokus för Moderaterna och den nuvarande vårdvalsmodellen har snarare hamnat på valfrihet för vårdgivaren. Det gynnar inte en jämlik vård.

Det är inte rimligt att tro att den fria marknaden löser allt. Är man sjuk har man rätt till en bra vård, utifrån de behov man har. Det allra vanligaste är faktiskt att man vill ha närhet till vården om man är sjuk. Bor man i ett område med ohälsoproblematik krävs det att den vårdcentralen har rätt resurser om man ska få den vård man har rätt till. På vissa låter det som att man kan få stå ut med några missar innan man hittar ”rätt”, osis bara om den ”rätta” ligger på andra sidan stan. Men hallå? Nu är det inte precis som att testa en restaurang med dålig service, och välja en annan nästa gång. Om det är så Moderaterna ser på sjukvården finns det bara ett alternativ i höstens val för dem som vill ha en mer jämlik vård.

Peter Andersson och Peter Högberg bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Progressiva bloggar hittar du hos  NetRoots.

Read Full Post »

Centerpartisterna Gustav Andersson, Kajsa Hansson och Tage Gripenstam skriver idag på DN Debatt att Vårdval Stockholm har blivit en succé. Trots det ‘splittrar’ man den borgerliga allians som genomfört Vårdvalet genom att presentera en egen modell för hur vårdvalet ska utvecklas, enligt Centern. Det kan man tolka på olika sätt, antingen är det ett försök att profilera ett svagt parti som inte kan vara säkra på att få inflytande i landstinget nästa mandatperiod. Eller så tycker man helt enkelt att Vårdval Stockholm inte är så förträffligt som man vill ge sken av.

Kanske har man ändå tagit till sig kritiken, även om man på ett tvivelaktigt sätt hänvisar till ”rykten som florerar”.  I en oberoende utvärdering av Ernst & Young, konstaterade experterna att den medicinska säkerheten på sikt hotas av Vårdval Stockholm. I en enkät som Läkarförbundet har genomfört tycker åtta av tio läkare i Stockholm att de har fått svårare att prioritera patienter med stora och kroniska vårdbehov. En stor majoritet av Vårdförbundets medlemmar uppger i en enkät att vårdvalet inte gav förutsättningar att uppnå målet om vård på lika villkor och inte heller för det förebyggande arbetet. Pensionärernas Riksorganisation menar att ersättningen bör viktas efter vårdtyngd. Det borde vara skäl nog att lämna den nuvarande modellen.

Jag delar författarnas syn om att en bred politisk uppgörelse vore att föredra, men ställer mig något frågande hur Kajsa Hansson, som är ledamot i Norrtäljes Tiohundranämnd, menar att en sådan ska komma till stånd? Tiohundraprojektet skapades (på initiativ från Socialdemokraterna) i brett politiskt samförstånd, men under mandatperioden har borgerligheten drivit sin egen politiska agenda utan att söka samförstånd med oppositionen. Innebär samförstånd och breda uppgörelser att oppositionen blint ska säga ja till majoritetens förslag? Det ger en ganska bitter bismak om det tidigare folkrörelsepartiet Centern numer har en sådan syn på de demokratiska processerna.

Mina farhågor förvärras genom författarnas ovillkorliga syn på den fria etableringsrätten som grundstenen i ett vårdvalssystem:

Vår fasta uppfattning är att en fri etableringsrätt där det är enkelt att starta vårdföretag och nya mottagningar, är en grundbult för en nära vård som ger patienten makt och valfrihet. Därför är förutsättningen för en överenskommelse att etableringsfriheten accepteras som en utgångspunkt. I övrigt kan faktiskt det mesta diskuteras så länge det främjar hög kvalitet och bra vård för stockholmarna.

Det är synd att Centerpartiet inte inser att det är den fria etableringsrätten som är själva kruxet. Att det är den fria etableringsrätten som är den grundläggande orsaken till de ökande hälsolkyftorna. Förutom att utökat utbud i sig bidrar till ökad konsumtion (som ska finansieras med de skattemedel som borgarna minskar), ger den felaktiga förutsättningar för att uppnå målet om en jämlik hälsa. För att undvika överetablering i vissa områden på bekostnad av andra delar av länet måste politiken i större utsträckning styra var såväl kommunala som privata vårdgivare etablerar sig. Det är politikens ansvar och skyldighet att se till att resurserna fördelas efter behov. Eftersom centerpartiet inte har den synen frågar jag mig om dom helt har kapitulerat inför sin egen roll?

Socialdemokraternas alternativ Hälsoval Stockholm kan du läsa om här och här. Relaterad postning från Falk.

Bloggat: Peter Andersson | Raymond Svensson

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Progressiva bloggar hittar du hos Netroots. Fler politiska bloggare hittar du via Politometern.

Read Full Post »

En efterlängtad sjukvårdsreform har röstats fram i USA, en seger för demokraternas president Barack Obama. Sjukförsäkringen var hans viktigaste fråga i presidentvalet. ”Obamacare” innebär att ytterligare 32 miljoner av USA:s 47 miljoner invånare kommer att omfattas av en sjukvårdsförsäkring. För oss i Sverige, som ser det som en självklarhet att alla ska omfattas av socialförsäkringarna, och att alla har rätt till en vård av god kvalitet, kan det tyckas märkligt att den framstående nationen USA har haft så stora problem med sin sjukvård.

De två stora huvudproblem med det amerikanska sjukvårdssystemet har varit att miljontals människor är helt oförsäkrade samt att kostnaderna skenar. Arbetsgivarnas kostnader för sjukförsäkringar har stigit fyra gånger snabbare än lönerna. Andelen anställda som måste egenfinansiera sin vård med mer än 1.000 dollar per år har ökat från 1 till 18 procent under 2000-talet.

För USA är detta definitivt ett steg i rätt riktning, även om det bara är ett myrsteg närmare ett sjukförsäkringssystem värt namnet. Frågan som hänger i luften är dock; varför vill den borgerliga alliansen öppna upp för ett sjukvårdssystem med privata försäkringslösningar i Sverige?

Mer om USAs sjukvårdsreform: SvD | GP | DN

Läs även: Röda Berget | Jonas Sjöstedt | Peter Andersson – Med rätt att tycka | Svensson | Hos Petra | Kulturbloggen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , . Progressiva bloggar hittar du hos Netroots. Fler politiska bloggare hittar du via Politometern.

Read Full Post »

Idag kritiserar Håkan Jonsson, s, den borgerliga majoriteten för hur de hanterat Tiohundra. Han lyfter fram finansieringen; att projektet inleddes med ett underskott på kommunsidan, som inte kompenserats, och det faktum att moderaterna drog tillbaks 55 miljoner kronor från Tiohundra när de tog över i landstinget. Dessutom har Tiohundra inte fått den tilldelning av medel som Stockholms läns sjukvård i övrigt fått för volym- och kostnadsökningar. Det klingar inte i samma ton med Filippa Reinfeldts tal om lika villkor inom vården. Det är uppenbarligen inte ens lika villkor när den moderatledningen fattar beslut i sitt eget läns landsting.

Jonsson lyfter även fram den styrmodell som borgarna ensidigt drivit igenom, vilken är ett kraftigt avsteg från den ursprungliga Tiohundraidén. Syftet är uppenbart – beställar/utförarmodellen underlättar naturligtvis för borgarna att uppfylla deras privatiseringsdrömmar.

När jag flyttade till Norrtälje hade projektet precis dragit igång. Jag förstod till en början inte riktigt hur man egentligen hade tänkt när alla partier lovat gräva ner ”politiska stridsyxor”. I mina ögon var det naivt att tro att Socialdemokrater och Moderater skulle ha samma syn på hur sjukvård och omsorg ska organiseras och hur resurser ska fördelas. Men nu förstår jag att handslaget gällde själva ”projektet”. Partierna var eniga om projektidén, och hur den skulle genomföras. Att borgarna övergett den betyder att de svikit sitt löfte mot personal, väljare och opposition.

Tiohundraprojektet, personal och Norrtäljebor förtjänar bättre. De goda erfarenheter vi har fått sedan projektet startades är värda att tas tillvara och utveckla. Vi kan bara hoppas att den borgerliga ledningen tar till sig av den kritik som framförts i utvärderingen och utvecklar projektet, tillsammans med opposition och personal, för att ge Norrtäljes kommuninvånare en bättre vård och omsorg.
Håkan Jonsson, s, Tiohundranämnden och Landstingsfullmäktige

Read Full Post »